AMANDA FALK - Med ena foten i Dubai

Nu är jag hemma från spinncykling och jympa pass med styrka. Är speedad som tusan och förstår inte att jag ska kunna somna om någon timme! Hur som helst så träffade jag 6 personer från min skola där så då blev det genast nnu roligare! Måste bara påpeka att spinning är rätt hårt.

Nog pratat om det. Jag har fattat ett belut har ikväll. Jag sitter just nu och skriver mail till min tränare, lagledare och till turebergs kansliet. Jag har bestämmt mig efter många om och men att sluta på friidrott. Jag känner att det är alldeles för mycket löpning, jag gillar alla grenar och jag har nu då tröttnat. Även min fot med två ledband som är av är en rätt stor orsak till beslutet. Jag har ju under några veckors tid tränat fyra gånger i veckan, både blandat själv och med ledare på spincykling och jympa och jag känner att det passar mig bättre och jag tycker det är mycket roligare! Friidrotten hann aldrig bli tråkig som tur var, men jag känner att jag aldrig kommer komma till en träning och värkligen gilla det jag gör, det kommer dessutom vara svårt att maxa med min fuckade fot... Jag har bara bra minnen av alla träningar, tävlingar, tränare, kompisar och den underbar träningsresan till Teneriffa. Det har varit kul och jag kommer sakna det! Men jag tror att beslutet jag tog blev rätt, iallafall så hoppas jag det.

Hejdå friidrotten, alla bra tränare, träningarna, tävlingar, resor och underbara träningsvänner! Jag har alltid tyckt det varit roligt och kännt glädje när jag tränat med er. Jag kommer aldrig glömma mina år i Tureberg.

Att springa till max och känna att man har farten med sig, stampa av ett riktigt kraftfyllt stamp på plankan, tra upp andra knät, rikta blicken uppåt, känna hur man flyger långt och slutligen landa långt bort i sandgropen. Sedan hör man en röst som säger ett högra tal än vad man någonsin har hoppat förut. Det kommer jag att sakna.. Det kommer jag att sakna mycket.